Tépåsen

Sitter och läser bloggar (borde plugga, sista inlämningen innan sommarlovet! Är det förresten någon som kan någonting om reklam som skulle kunna hjälpa mig lite?) och äter CHOKLAD. Inte helt ångestfritt, men gott. I och för sig sitter jag inte bara och äter spontant utan har bestämt innan hur mycket jag får äta (ungefär som en stor ruta mörk choklad just nu) men med tanke på att det är långt över ett år sen sist jag åt choklad tycker jag faktiskt att det är bra!

Tyvärr har jag fortfarande ångest från igårkväll och imorse. Det blev tacos till middag och sen en liten Ben & Jerry's Chocolate Fudge Brownie. Gillade inte riktigt den, det var för mycket choklad.
I alla fall, tacos är jobbigt för att jag inte vet hur mycket kalorier det innehåller. Om jag ska vara realistisk vet jag ju att det inte är speciellt mycket eftersom det är så mycket grönsaker, inte alls lika mycket som en normal lunch eller middag. Så de där femton tacochipsen jag faktiskt vågade mig på, grönsakerna jag la bredvid själva tacon och gen extra guacamolen och gräddfilen borde inte vara så farliga. De kanske faktiskt var bra; gjorde middagen mer komplett kalorimässigt? Ändå känns det som att de har gjort mig många kilo tyngre men så kan det väl ändå inte vara...?
Nej, det kan det inte.
Åt även två Pringles-chips, två rutor Marabou mörk choklad med nougat (från en 100-grams kaka, inte de största rutorna), sju majschips (såna kryddade som brukar finnas där naturgodiset finns) och fyra små lakristuggummin från Stimorol (vanliga sockerfria i påse).
Jag blev PROPPMÄTT (OBEHAGLIGT!) och ville strunta i glassen men sen tänkte jag: "Nej, det är inte friskt. Har man köpt en glass så äter man den. Jag kan hoppa över saker senare, när jag är helt frisk, men inte nu. Jag ska utmana allt jobbigt och se om jag verkligen är en stor koloss imorgon". Det var skitjobbigt men nu känns det bra att jag gjorde det. Och jag blev inte så enormt fet. Det känns så, men det syns inte särskilt mycket i spegeln.

När jag tänker efter kämpande jag faktiskt riktigt ordentligt igår.
Till lunch blev det thaisoppa med kyckling som inte var genomskinlig, misstänker att det var något väldigt jobbigt i men jag vet inte säkert. Till det tog jag sallad med balsamvinäger på (när ska jag våga mig på vanlig dressing?) och en ganska tunn skiva vit baguette som jag doppade. Blev även här väldigt mätt men jag tog ändå en likadan brödskiva till bara för att det var så gott. Drack vatten och det ska jag inte men drickan där jag äter lunch är så dyr så jag vill inte ta den trots att mamma och pappa betalar och jag vet att det inte spelar dem någon roll vad jag tar.

Till mellis när jag kom hem blev det något jag har LÄNGTAT efter: två vita mackor, en med jordnötssmör och en med hjortronsylt, och en kopp Obo'y. Det var jobbigt, både för att det är så mycket socker i och för att det är bra mycket mer kalorier i det än i mitt vanliga mellis, men rätt gott. Inte så gott att jag kommer ta det varje dag men om jag är sugen på det. Dessutom känns det bra att veta att jag kan ta det om jag vill men att det inte var så gott att jag kommer tappa kontrollen.

Okej, chokladen är uppäten (ljus ÄR godare än mörk!) och ångesten trycker på. Men den ska inte få ta över, inte nu. Jag ska snart till affären och köpa lite grejer till lunchen som blir tacos igen eftersom det finns rester kvar, det var gott och , svagt nog, för att det blir mindre kalorier. Fast jag ska också köpa godis i affären så det gör inte så det går nog jämnt ut ändå. Det är bara dåligt att jag måste kompensera för det, det är ju inte friskt.
Det känns bra nu att chokladkakorna jag åt ifrån nyss nu ligger väl synliga på mitt sängbord utan att jag äter upp dem och sen kräks eller nåt. Det har hänt några gånger innan jag hamnade på behanling och innan jag mådde som sämst för då åt jag ingenting, tappade inte ens kontrollen ibland. Jag är mätt och helt enkelt inte sugen på dem.
Härligt att veta att jag kan äta dem om jag vill men att jag inte behöver. JAG har kontrollen nu.
Det är det här som är riktig kontroll; att äta om jag är hungrig eller sugen och låta bli när jag inte är det. Det är frihet!

I torsdags var jag på kliniken och fick några bra besked:
- Jag behöver inte väga upp maten, varken lunch eller middag, så länge jag håller vikten. Egentligen ska man först äta på en slags dator som väger upp hur mycket jag tar och hur snabbt jag äter det, om jag äter normalt liksom.
- Jag har gått ner lite. Det positiva med det är att jag nu vet att jag itne går upp av att äta mycket och onyttigt. Jag kan och ska äta ännu mera! Nu tycker jag faktiskt att det är bra att jag har så pass bra förbränning och dessutom gillar att röra mig.
- Jag har fått ett nytt matschema (det sista jag kommer få). Det till första mitt allra första schema som var till för att jag skulle stanna i viktnedgången. Det är väldigt lågt (lägsta man kunde ha på min klinik) eftersom kroppen var inställd på svält så det behövdes inte mycket för att sluta gå ner. Det fick ta max 45 minuter per måltid (fast man fick alltid mer tid och stöd när man inte hann) men det var ändå inte många gånger jag klarade att äta allt jag skulle. Det andra är mitt nya!

Frukost:

1 knäckemacka, 1 msk keso mjölk/juice/proviva, 1,5 dl näringsdryck

10-mellis:

0,5 frukt, 1 dl mjölk/juice/proviva, 1 dl näringsdryck.

Lunch:

50 g lagad mat (utan sås), 1 dl mjölk/juice/proviva, 1,5 dl näringsdryck

15-mellis:

1 skorpa, 1 msk keso, 1 dl mjölk/juice/proviva, 1 dl näringsdryck

Middag:

50 g lagad mat (utan sås), 1,5 dl mjölk/juice/proviva

Kvällsmellis:

1 frukt, 1 dl mjölk/juice/proviva

Frukost:

Fritt!

10-mellis:

Fritt!

Lunch:

Fritt!

15-mellis:

Fritt!

Middag:

Fritt!

Kvällsmellis:

Fritt!
Bra va?! Jag är jättestolt över det! Att det är fritt beytder att jag ska äta men får ta vad och hurmycket eller lite jag vill. Egentligen är schemat mest för att personalen på kliniken inte ska tro att jag ljuger eller så när jag är där eller att någon har tappat bort mitt schema så jag måste inte äta de här målen om jag inte vill. Oftast gör jag ändå det (hoppar över 10-mellis rätt ofta) för att det känns som en bra matdag.

Nu ska jag snart ta lunch fast först måste jag till affären. Frågan är bara om jag ska göra som sjukdomen vill och gå hela vägen (det är rätt långt, tar nog nästan en timme fram och tillbaka) eller om jag ska göra som JAG vill; ta moppen? Det är dåligt väder och ser inte alls skönt ut plus att det bara tar max en kvart dit och hem med moppen (inte räknat med tiden i affären på något av alternativen). Förresten har jag ju opererat foten för ett tag sen och har fortfarande ont, behöver tiden till annat än att förbränna och ska utmana det jobbiga så det blir nog moppen.

PS. Säg gärna till om ni kan något om reklam och marknadsföring och skulle kunna svara på några frågor om det!DS.