Tépåsen

...ska ytterligare några få plats. För idag fyller jag 17 år! Hur ska jag kunna komma ihåg att jag är sjutton vårar gammal? Jag brukar alltid säga fel flera månader efter att jag ahr fyllt år, och nu är det redan så många siffror och nummer snurrande i mitt huvud att de snart måste börja ersätta varandra. Undrar vad som blir utbytt först; telefonnummer eller kalorilistor? Jag hoppas på det senare samtidigt som jag tyvärr gör allt för att inte glömma bort något av det andra...
Men, idag ska jag försöka vara glad, jag ÄR värd det (eller?). Jag vet att jag har ställt till med så mycket för så många och gjort livet väldigt jobbigt både för andra och mig själv och det är mitt fel att min familj kanske går sönder för det håller den på att göra nu. Men jag ska verkligen göra mitt bästa för att inte bråka så mycket, hålla ångesten inom mig (hemma, inte på behandlingen). Jag önskar att jag kunde säga att jag ska bli "frisk" men det är så svårt att bli bra från något man inte förstår att man har, särskilt när man inte har någon önskan att bli av med det som "håller koll" på en så att man inte gör något man får ångra efteråt.
Jag har faktiskt varit glad, glad på insidan också för första gången på väldigt, väldigt länge. Inte glad riktigt ända in i själen men tillräckligt långt in för att det ska värma och jag ska känna att jag faktiskt är lycklig för en stund. I och för sig har jag bara rättat mig efter ångesten idag (som har varit starkare än vanligt) men skit samma. Visst är det otroligt jobbigt att räkna och fuska hela tiden men i år är det det som krävs för att jag ska kunna slappna av lite så det är så det får bli. Förra födelsedagen var ännu mer ångestfylld och trots att jag verkligen försökte slutade det ändå med huvudet i toan och fingrarna i halsen vilket INTE kommer hända idag. Jag har inte kräkts på 11 månader snart, så varför bryta det löfte jag har gett min behandlare idag? Nej, inte idag! Det här är min, min, MIN dag, även om jag låter den andra i hjärnan styra mycket så ska inte allt styras av den. Jag ska njuta av den här dagen så gott jag kan för jag är glad och inte fan ska jag väl behöva få ångest för att jag är GLAD också på min födelsedag? Det räcker med ångest över maten. Fast det är en hård kamp att försöka övertyga sig själv om att man visst förtjänar att vara glad när att man måste äta trots att man är större än störst och helst av allt skulle svälta ihjäl mig. Men jag har fått så fina presenter, precis det jag har önskat mig (plus en massa annat!) och jag måste ju åtminstone få vara glad för alla bra saker, snälla? Jag är ju inte glad FÖR MIG SJÄLV, jag är inte stolt över något, tycker inte att jag är snygg, duktig eller bra på något sätt så snälla låt mig få vara glad för att andra uppenbarligen av någon anledning vill att jag ska vara det? Jag FÅR vara glad idag(?).
Fick en superbra present, eller egentligen var allt det men en grej som jag har hunnit använda redan som gjorde mig så lycklig. Slappnade av helt, koncentrerade mig, fokuserade och släppte alla jobbiga jävla tankar i ett par timmar. Jag skulle behöva det oftare, varje dag helst men det går inte. Den tiden JAG fick utan skiten idag var i alla fall så uppskattad (fast det vet inte mamma och pappa som jag fick det av och de behöver inte veta det heller, huvudsaken är att de ser att jag mår hyfsat bra idag).
Hoppas ni också har en bra dag!